Under Alliansens regeringstid har utvecklingen fortsatt, att mer och mer makt flyttas från Sverige till EU, som påbörjades i samband med EU-medlemskapet. Läs gärna mer om detta på Junilistans webbplats.

En av de värsta nackdelarna med detta är att demokratin inte fungerar så bra i EU. Som regeringen själva har konstaterat i samand med tillsättningen av en EU-demokratiutredning, "har olika organisationer och aktörer i Sverige inte lika mycket insyn, delaktighet och inflytande i frågor som beslutas inom EU som i frågor som beslutas nationellt, regionalt eller lokalt i Sverige."

För mig är det uppenbart att demokrati är enklast i små sammanhang och ju fler människor som är involverade desto svårare blir det. Vi vet att demokratin har fungerat någorlunda väl i Sverige med cirka nio miljoner invånare, men frågan är om det någonsin kommer att fungera bra i ett EU med runt 500 miljoner invånare, som dessutom inte har något gemensamt språk.

Ett tecken på hur illa det är ställt med demokratin i EU är det dåliga valdeltagandet i EU-val. Jag menar att ett lågt valdeltagande är en varningssignal, som måste tas på stort allvar. Då räcker det inte att tillsätta en utredning. Överflyttningen av makt till EU måste stoppas och vi behöver reformera EU, så att det fungerar bättre och inte har för mycket makt.

Om Alliansen får fortsätta regera kan vi räkna med att de flyttar mer och mer makt bort från Sverige, vilket gör att vi får svårare och svårare att påverka vår egen framtid.

Inom Allianspartierna fanns människor som förstod problemen med EU, men jag tror nästan inget av detta finns kvar nu. Till exempel hittar jag bara en kort notis om Kristdemokrater för en Alternativ Europapolitik (KALE) på Wikipedia, men deras egen webbplats fungerar inte när jag försöker gå in på den. På samma sätt är det med EU-kritiska Centernätverket. Det tycks vara mycket "lägre i tak" inom Alliansen än inom exempelvis Socialdemokraterna, som har föreningen Socialdemokratiska EU-kritiker.

Läs gärna mer på Folkrörelsen Nej till EU.

En av de mest synliga ändringarna som har ägt rum under Alliansregeringens tid är att vi nu har tiggare i nästan alla städer i Sverige. Alliansen har suttit vid makten i åtta år nu, så de bär naturligtvis ett stort ansvar för situationen.

Själv hör jag till dem som inte förespråkar ett förbud mot att tigga. Det är för mig ungefär som att försöka åtgärda symptomen på en sjukdom istället för att bota orsaken till den.

Varför har Alliansen så svårt att förbättra situationen med tiggeriet? En anledning är att Alliansen har medverkat till det EU, som är en del av orsaken till tiggeriet här i Sverige.

Läs vad de olika politiska partierna uppges ha svarat webbplatsen Alla Väljare om tiggeriet.

Den här sommaren har Alliansen gett Försvarsmakten i uppdrag att förhandla om ett ”Host Nation Support”-avtal som skulle möjliggöra Nato-styrkor på svensk mark om det blir verklighet. Om Alliansen får fortsätta, så är vi uppenbarligen snart också medlemmar av Nato. Läs till exempel vad nio centerpartister skriver om Nato eller om Kristdemokraternas omsvängning. Sverige har haft en långvarig glidning från neutralitet till Nato, som är mycket olycklig.

Det finns många skrämmande aspekter av detta. Natos kärnvapen innebär ju inte bara en möjlighet till skydd för Sverige utan gör oss ju också till ett mer sannolikt mål för eventuella kärnvapenangrepp. Nato-länder har använt vapen med utarmat uran i krig, i länder som de skulle befria. Det dominerande Nato-landet, USA, har i hemlighet bedrivit tortyr i bland annat Polen (som för övrigt också är med i Nato) och vi vet ju att den USA-ledda massövervakningen berör oss alla. USA och Nato har fler mörka sidor, läs till exempel vad Daniele Ganser skriver om operation Gladio.

Allt talar alltså för att det största hotet emot Sveriges frihet kommer från väster - från USA. Inte i form av ett storskaligt militärt angrepp, utan på andra sätt. USA är idag världsförtryckaren med global räckvidd, som gör allt från drönarmord på barn till att få Sverige att skicka misstänkta terrorister till tortyr i Egypten (de misstänkta visade sig sedan vara oskyldiga).

Tro inte att jag är någon gammal kommunist eller Putin-anhängare. Jag har bland annat läst en bok av Anna Politkovskaya och kände mig närmast illamåede av det hon berättar om Putin och hans Ryssland. Vi måste dock inse att Ryssland är numera på sin höjd en regional förtryckare och vi ingår inte i deras intressesfär.

Nu är det hög tid att stoppa Sveriges närmande till Nato och vända tillbaka mot en större neutralitet. Det finns ett upprop emot Nato-samarbete, som jag välkomnar fler att skriva under. Viktgast är dock att driva igenom en förändring genom att rösta. Att rösta på något av partierna i Alliansen är helt uteslutet, som jag ser det (inte bara på grund av Nato-frågan). Var dock medveten om att även andra riksdagspartier uppges har stöttat beslutet om förhandlingar om närmare samarbete med Nato, dock inte Vänsterpartiet. Miljöpartiet kanske vacklar i frågan. Är du medlem där, kanske du kan påverka dem att rädda Sverige från ett närmare Nato-samarbete.

En av de sorgligaste sakerna är att Alliansen på det här sättet visar att de helt saknar etik. Att makt korrumperar vet vi ju sedan tidigare, men att det skulle gå så här fort för exempelvis Kristdemoktaterna att tappa sina gamla värderingar är helt otroligt.

Genom Alliansens agerande tappar Sverige också gradvis den roll och röst vi haft i världen. Tidigare har vi varit en modell för ungefär 200 år av fred och självständighet, även om den ibland har vacklat. Även om jag inte uppskattade Olof Palme på alla sätt, ser jag så här i efterhand upp till honom för att han hade modet att kritisera bland annat Vietnamkriget (då han sa det var jag för ung). Nu har vi istället fått politiker som villigt kysser USAs arsel.

Därigenom gör Alliansen inte bara Sverige utan hela världen till en sämre plats.

Som småföretagare har jag ingen dogmatisk förkärlek till statliga monopolföretag. I vissa fall måste man dock erkänna att de fungerar bra, eller till och med bättre, än andra alternativ. Så upplevde jag att det var med det gamla hederliga Apoteket, innan Alliansen. Jag menar att det kan finnas specialla skäl för staten att ha ensamrätt att driva apotek, eftersom det handlar just om mediciner. Människor ska kunna vara trygga att de får rätt mediciner och i tid. Farliga mediciner ska inte hamna i fel händer. Det är dessutom önskvärt att gamla eller sjuka människor inte ska behöva resa så långt för att ta sig till närmaste apotek med kunnig personal, även i glesbygd, vilket kan stå i motsats till ett vinstintresse.

Nu i efterhand vet vi hur det gick när Alliansen har avreglerat och sålt ut många statliga apotek. Visserligen fick vi fler apotek, främst i områden där det antagligen inte behövdes fler, och kanske något längre öppettider (bra för kunderna, kanske mindre bra för personalen). I stort sätt allt annat blev sämre. Dessutom vill Centerpartiet sälja det som är kvar av statliga Apoteket AB.

Avregleringar och utförsäljning av statliga verksamheter kan naturligtvis vara befogade ibland. Men de måste göras med stor eftertanke, för i efterhand är det mycket svårare att gå tillbaka. Att sälja ut det gemensamt ägda tycks vara en nästan irreversibel process. I den här typen av frågor kan man inte hålla på och ändra sig fram och tillbaka. Staten bör ju sköta sig också mot de kommersiella aktörer som nu gett sig in. Därför är det begripligt att inget parti kräver att apoteksmonopolet ska återinföras i nuläget.

Så nu har vi en avreglerad apoteksmarknad och bör försöka göra det bästa möjliga av situationen. En av de viktigaste sakerna är att vi lär oss av misstagen.

En lärdom är att Alliansen inte bör styra Sverige längre. Varför skulle de ge sig på Apoteket? De borde ha tänkt på att "If it ain't broke, don't fix it." Det var väldigt dumt att, uppenbarligen av ideologiska skäl, bryta upp en väl fungerande verksamhet. Det hade funnits så många andra prioriterade saker att lägga sin kraft på.

Genom Alliansen har de borgerliga partierna gjort ett försök att omvandla Sveriges någorlunda fungerande demokrati till ett tvåpartisystem, vilket skulle vara förödande om de skulle lyckas. Som tur är har oppositionen inte gjort något liknande och väljaropinionen är i nuläget på oppositionens sida.

Från andra länder som domineras av två partier vet vi att det ofta leder till en väldigt urholkad demokrati, vilket kan bli alltför likt ett enpartisystem. USA är ett slående exempel. De två partierna agerar så lika i många frågor och är så dominerande, att väljarna i praktiken inte har någon större möjlighet att påverka. Något av en skendemokrati, skulle man kunna kalla det. En vän till mig från Sydamerika påpekade dock skämtsamt och träffsäkert att demokratin i USA har tagit ett steg framåt genom Obama: "Numera kan de välja färgen på sin president." Snart kanske de också kan välja kön på presidenten, genom att en kvinna är en toppkandidat. Hur väljarna skulle kunna påverka något på djupet är dock svårt att se. Detta hänger naturligtvis också samman med att pengar spelar en väldigt stor roll i USAs politik. En medborgare i USA, som jag känner väl, beskrev för många år sedan sitt land som paradiset. På senare år verkar han ha fått en mer nyanserad uppfattning. Han uttryckte då frustrerat att "senaten är en klubb för rika män". Även om vi i Sverige inte har riktigt samma situation på den punkten, måste vi akta oss för att urholka demokratin vi har. Det är en anledning att aldrig mer rösta på ett parti som tillhör Alliansen. USA har dock ett intressant nomineringssystem för kandidater inom partierna. De politiska partierna i Sverige borde snarare se på hur de kan förbättra demokratin inom sina partier, än försöka ta efter ett tvåpartisystem som fungerar illa.

Dessutom är Alliansen uppenbarligen förödande för de minsta partierna som ingår. De har inte bara kompromissat, utan till och med ändrat sina egna åsikter, så att de blir mer och mer lika Moderaterna och Folkpartiet. Nu finns egentligen inget existensberättigande för Centerpartiet och Kristdemokraterna. Vissa av oss tyckte att de var de enda, som stod för en mer sansad inriktning av de borgerliga partierna, men det är länge sedan. De har blivit som mat, som har stått framme i värmen. En gång var det nog något bra, men nu är det förstört och måste kastas ut!